Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur bar hon sig åt? Och den som mor var så rädd om!
Hennes första tanke var att skynda till mor och tala
om vad hon gjort. Men det var så »otäckt« mitt i kalaset.
Mor blev bestämt ledsen. Vasen var så söt, och så hade mor
fått den av morfar, och därför höll mor så mycket av den.
Hon måste vänta till bjudningen var över, men sen skulle hon
genast tala om det.
Hon samlade upp glasbitarna och stoppade dem jämte
blommorna i fickan. Sedan torkade hon upp vattnet med
sin näsduk och gick tillbaka till barnkammaren.
Bordet var färdigt, och Gun hade prytt det med
påskliljor i ett litet glas.
»Att jag skulle vara så dum och springa efter mors
blommor», tänkte Erna och ställde sig att stirra in i elden,
som brann så muntert.
»Snälla du, inte får du stå och göra ingenting», ropade
Gun, »lägg upp sylt, det har jag glömt. Sen får du, lilla Siv,
gå in till far och mor och säga, att de äro välkomna just nu,
annars kallnar maten.»
Mor måste naturligtvis vara fin, när hon gick på
middagsbjudning, och hon kom därför iklädd en stor fin
spetskrage, som barnen sett henne för länge sedan ha t. o. m. på
bröllop, varför de också kände sig ytterst smickrade. Far bad
om ursäkt, att han inte hade frack.
Både gäster och värdfolk funno middagen mycket
trevlig, och far undrade, om han möjligen skulle kunna få skicka
mor och Sofi i hushållsskola till Gun, så kanske han kunde
få så här god mat hemma ibland.
SOL OCH SKUQGA FÖR LILLA ERNA.
Alla backar stodo fulla av vitsippor, björklövet var
nästan utslaget, och hasselbuskarna hade långa bruna hängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
