- Project Runeberg -  Barnen Wide. En liten berättelse om deras liv i staden och på Solvik /
35

(1910) [MARC] Author: Anna Schütz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



Där såg Gun ett helt lass stekta ägg, upplagda på ett f. d.
tefat. Åh, så många prästkragar de skövlat till den rätten!
Ärter hade de plockat i vinbärsbuskarna, och på smör var det
ingen brist, då ranunkeln blommade runt omkring dem. Till
och med mjölk hade de skaffat sig i daggkåpan, och
spenaten växte vild utanför dörren till deras bostad.

Mor Brita gick just nu över gården, stickande på sin
strumpa.

»Kom och sitt hos oss en stund», sade mor, »vi få strax
ut kaffet.»

Mor Brita gjorde några små invändningar om att
förklädet inte var rent m. m., men snart satt hon i kretsen,
muntert samspråkande.

Hon förtäljde om deras strävsamma liv vintertid
häruppe, då snön ibland låg hög framför förstugudörren på
morgonen, när de i mörker och köld skulle gå ned i ladugården.
Huru den oländiga stigen ned till källan ofta var isbelagd, så
att det var nästan livsfarligt att hämta vatten.

Barnen sågo på varandra och tänkte på de upplysta,
sopade gatorna, vattenledningen och allt bekvämt, som
stadslivet medför.

»Men Jon tar ju alltid de tyngsta sysslorna», tilläde mor
Brita. »För oss går det väl an», fortsatte hon, »vi ha det så
gott och bra, fast det nog ibland kan vara lite tungt med
göro-målen, men gamla Elna i Skogstorpet, hon har det svårt.
Det snöar in i hennes stuga, och hon har ofta en sådan värk
i alla leder, att hon rakt inte kan röra sig, och ingen har hon,
som vårdar sig om henne.»

Gun och Anna-Greta kände hur tårarna ville komma i
deras ögon. Och på samma gång blygdes de över, hur litet
de satte värde på allt det goda, ljusa och varma de hade i
livet. — — —

Det skramlade där borta vid kökstrappan, så där
trev– 35 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skwide/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free