Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville så gärna vara där, men jag måste gå och lägga mig.
Mor sade, att när jag blir stor får jag vara med, och nu är
jag nästan ett helt år äldre. Och så ska vi ha kaffe, alldeles
som riktiga tvättgummor. Siv, snälla du, gå upp och bed
mor, så få vi nog.»
Fru Vide var just på väg att se till sina småttingar, när
hon mötte Siv i backen.
»Snälla lilla mor, få vi vara i elden i natt och få kaffe?»
»Mitt lilla barn, vad säger du, vara i elden, det låter
hemskt!»
»Ja, det skulle vara så hemskt roligt, elden glimmar och
lyser i mörkret, och det är så förtjusande vackert, säger Erna.»
Efter ytterligare upplysningar kom mor underfund med,
varom frågan var, men tvätterskorna fingo det besked, att de
kunde allt sköta sin tvätt vid dagsljus ännu så länge.
Följande dag skulle mor resa ned till staden med
morgontåget för att sedan tillsammans med far företaga en resa
på ett par dagar och överlämnade barnen i jungfrurnas vård.
Alla barnen följde henne till stationen, och de hade
plockat var sin lilla ängsbukett, som de räckte henne till avsked
och var och en av dem hade stoppat en splitter ren näsduk
i fickan för att kunna vifta riktigt grundligt. Ännu när tåget
försvann i kurvan borta vid Bergsäng, såg mor deras
näsdukar fladdra som vita jättefjärilar.
PÅ VÄG TILL NORGE.
Solen hade stigit upp bakom trädtopparna och väckt
icke blott fåglarna i skogen utan också lilla Erna Vide. Hon
satte sig upp i sängen.
Jag undrar vad klockan är, tänkte hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
