Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han var rysligt ängslig över kusinernas öde. Tänk om han
aldrig skulle få se dem mer! Om de voro stångade av
prästgårdstjuren och lågo döda någonstans i skogen! Hu!
Det risslade som isdropp utefter hans lilla rygg.
Klockan hade nu hunnit att bli elva på förmiddagen,
utan att några barn syntes till. Sofi ränsade spritärterna till
middagen. Ida gick ut och in med småsysslor. Plötsligt
skrek Sven så det genljöd över hela gården:
»Där är flickorna!!!»
Sofi störtade upp så fort, att ärterna trillade utefter
köksgolvet, och Ida och Sven flögo över gården.
In genom grinden stego de, Gun och Anna-Greta
bärande Siv på gullstol, Erna ett par steg efter bärande så
många av Sivs plagg som den lilla stackarn kunnat undvara.
De omringades och fördes i triumf upp till storstugan, där
de redogjorde för var de hållit hus alla dessa långa timmar.
Och så måste de ha mat! Men när Sofi och Ida kommo
in med den, mötte dem en syn.
Besegrade av trötthet, värme och hunger voro alla fyra
försänkta i djup sömn. Deras små huvud vilade mot
bordskanten, men de märkte ingen skillnad mellan det hårda träet
och sina mjuka bäddar. Säkerligen hade de éovit till kvällen
om de fått sitta i fred. Den förståndiga Sofi tyckte dock att
de skulle äta sig mätta först och sova sedan.
På eftermiddagen, när den värsta tröttheten gått över
och de vederkvickte sig i krusbärsbuskarna, blev Sven
alldeles rysligt kitslig med sina spörsmål..
Var det vackert i Norge? Sågo de händelsevis
platsen, där Karl XII stupade? o. s. v. Men flickorna togo dem helt
godmodigt och straffade honom blott med att kasta
krus-bärsskalen på honom.
Men Sofi, den präktiga Sofi, hon talade aldrig om huru
mycket hon lidit den dagen, då barnen voro bortkomna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
