- Project Runeberg -  Barnen Wide. En liten berättelse om deras liv i staden och på Solvik /
58

(1910) [MARC] Author: Anna Schütz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ernas Isabella hade för länge sedan brutit armen, och
Erna lade nu den avbrutna kroppsdelen, — som hon äntligen
hittat efter att ha rivit ut allt vad som fanns i dockbyrån —
bredvid den stackars Isabella, där hon låg och stirrade rätt
upp i taket. Ingegärd var utan ögon, de voro utsopade,
upplyste Siv. En annan måtte slagit sig rysligt illa, ty det hade
gått hål på kroppen, och innanmätet var nästan utrunnet. Hon
var idel tomhet, den stackaren.

En skulle ha mässling, en annan skarlakansfeber, vilken
sjukdom av Siv benämndes »ckokolakansfeber.»

»En ska’ ha kikhosta», ropade Erna, »och Siv kan sitta
bakom en stol och hosta.»

»Nej, det vill jag inte», puttrade Siv.

»Du ska få min röda glaskula, om du gör det.»

Ja, då blev Siv belåten.

När allt var i ordning, skickades Siv efter Sven. Han
satt nere vid sjön och metade. Han hade en liten brun pinne
i munnen och låtsade, att han rökade cigarr alldeles våldsamt.
Det måtte inte varit fiskeväder, ty han hade inte fått ett enda
napp, fast han varannan minut spottade på betet för att få
bättre tur. Det hade gubben Jon lärt honom.

Han följde helt villigt med Siv upp, isynnerhet som Erna
bett henne säga, att om han kom upp, skulle han få vara med
om något »skojigt».

Under det Siv hämtade Sven, var Erna ute hos Sofi och
fick en ståltråd, som suttit på en seltersflaska.

Av ståltråden böjde hon ett par finare glasögon, vilka
skulle pryda Svens lilla näsa, så att han skulle bli så lik en
doktor som möjligt. —

Jo, Sven var med om att vara doktor och stegade
högtidligt in till de sjuka dockorna.

»Hosta Siv», viskade Erna.

Siv kröp ned bakom stolen och hostade av alla krafter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skwide/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free