Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne, ända tills faster hörde ett »kukeliku» ovanifrån; huru
där fanns en liten vrå i salen, som kallades »skamvrån», där
mor fick själv gå och ställa sig, när mor inte varit snäll.
Farmor hade talat om för mor, att en ängel alltid går
bakom små snälla flickor, och än i dag kom mor ihåg,
hur hon, när hon en gång stod i skamvrån, tyckte sig se
sin ängel sväva bort. Hon riktigt hörde suset av de vita
vingarna.
Snart hade de gått runt omkring »sitt stora öga», som
barnen kallade sin lilla sjö, och voro hemma igen.
Ida mötte vid grinden med underrättelse, att »herrskapet
i granngården» nyss kommit på besök.
Mor skyndade in att välkomna dem, varefter hon jämte de
främmande slogo sig ned under lindarna. Barnen spelade
sitt kvällsparti krocket på gårdsplanen.
Oun hörde mor tala med Sofi om kvällsmaten och att
hon önskat, att hon haft kantareller att stuva.
»Det ska vi plocka och överraska med», sade Oun till
Sven och Anna-Oreta.
Vi få en korg full på en minut på det »bussiga» stället
nedanför kyrkan!
Det var ett utmärkt förslag, tyckte de, och slängde sina
krocketklubbor.
Oun sprang in efter en korg, och alla tre flögo ned till
båtstället. De voro snart över på andra stranden och
hoppade i land. Flickorna voro redan framme vid det omtalade
»stället», innan Sven dragit upp båten.
Men vad var detta! Inte en enda kantarell syntes! Vem
hade varit före dem?
Det var nu intet annat att göra än att gå vidare och
försöka hitta några längre in i skogen. Jo, det fanns i
överflöd, skada blott att korgen var så liten, men man fick väl ta
förklädena till hjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
