- Project Runeberg -  Barnen Wide. En liten berättelse om deras liv i staden och på Solvik /
62

(1910) [MARC] Author: Anna Schütz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En fluga satte sig på Ounds hand. »Sven, minns du,
när Olle Ek en förste april narrade dig att gå på apoteket
och köpa en spansk fluga? Du trodde, att du skulle få ett
stort surrande djur och tog den gamla fågelburen med dig.»

»Ja, då tyckte Olle, att han gjort det bra», sade Sven,
och alla tre skrattade vid minnet av Svens misslyckade köp.

När de gått omkring en god stund och ömsom pratat
och ömsom plockat, sade Anna-Oreta:

»Nu tycker jag vi ha nog, vi ha gått riktigt långt in i
skogen; fast vi inte tänkt på det.»

De upphörde att plocka och sågo sig omkring. Vad
det blivit mörkt i en hast! De ryste till. Hur mycket kan
klockan vara? Det är bestämt sent.

De började springa genom den mörka allvarsamma
skogen, rädda för sina egna skuggor, för de långa fantastiska,
som träden kastade över vägen, och för det minsta lilla
prassel, som vinden åstadkom.

När de slutligen kommo ned till stranden, sågo de, huru
ljus glimmade i stugorna och att det även lyste från
Solviks-fönstren. Men här stodo de, och ett svart djup skilde dem
från deras paradis.

»Så förfärligt hemskt att ro över i kväll», viskade Oun.

»Jag vågar knappast», sade Anna-Oreta.

»Men vi måste», tyckte Sven, »och ju längre vi stå här,
ju mörkare blir det.» »Oå i nu, ä’ ni snälla,» fortsatte han
med manhaftig stämma, men med hjärtat i halsgropen.

Gun och Anna-Greta klevo försiktigt i och satte sig tysta
på toften. Någon tvist om vem som skulle ro uteblev i kväll.

Sven sköt ut båten med ena åran. Ingen sade ett ord.

Äntligen voro de över det svarta djupet och hade nått
sin längtans strand, men av det vanliga småpratet och
skämtet med varandra hördes ej det ringaste, under det de gingo
uppför skogsbacken in i köket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skwide/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free