- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 8, Slafgossarne i Sahara /
12

(1867) [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Slavery, Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ebb och flod

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Denna tanke uppstod hos dem i det ögonblick
de kommo på benen. Men de möttes af en annan
motgång, hvilken, om den icke kom så oförberedd
som den första, dock var tio gånger svårare.

Då de vände sina blickar åt det håll der de
trodde sig finna land, fanns intet sådant i sigte —
hvarken sandhögar, eller strand eller ens den smala
tunga, hvars spets de hade bestigit. Ingenting
annat var synligt än vatten och äfven detta kunde
knappast urskiljas på ett afstånd af sex fot från det
ställe der de stodo. Endast derigenom att de från
alla håll hörde vågorna slå omkring sig och att de
genom mörkret sågo linier af svart fradga flöda på
den ojemna ytan, visste de att vattnet på alla sidor
omslöt dem.

Nattens mörker var icke ensamt det som
hindrade dem från att blicka omkring sig, fastän detta
i sig sjelft kunde vara tillräckligt. En tjock
dimma hade dessutom uppstigit från hafsytan och
svepte omkring dem, så att, fastän de stodo mycket nära
hvarandra, syntes en hvar för den andre blott som
ett stort spöke i fjerran.

Att qvarstå der de voro, var detsamma som att
låta sig uppslukas af böljorna; derom fanns intet
tvifvel, och derföre tänkte ingen af dem stanna en
minut längre på landtungan, som nu helt och hållet
låg begrafven i vattnet. Men åt hvilket håll skulle
de gå? Detta var en fråga, hvilken kräfde sin
lösning, innan något uppbrott gjordes, och på hvars
utredning deras lif måhända berodde.

Vi behöfva knappast säga måhända, hellre må
vi säga säkerligen. Genom att taga orätt riktning
skulle de komma i hafvet, nedstörta deri och löpa
fara att drunkna. Detta var så mycket mera
sannolikt som blåsten ökats, sedan de lade sig ned för
att hvila, och denna blåst tilltog med ansenlig styrka,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafgoss/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free