- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 8, Slafgossarne i Sahara /
15

(1867) [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Slavery, Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. En falsk vägledare - VI. Vada eller simma!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

före solnedgången, slöto de att kusten icke kunde
vara närmare än tre, kanhända fyra mil.

Alla hade de tillräcklig bekantskap med hafvet,
för att veta huru hastigt tidvattnet kommer. Deras
ängslan ökades för hvarje ögonblick, då de kände
det mörka vattnet resa sig allt högre och högre
omkring sig.


VI. Vada eller simma!


För en stund arbetade de sig fram genom
vattnet, med den gamle sjömannen i spetsen. De tre
gossarne gingo i en linie efter honom; stundom
afveko de något från denna ordning, derigenom att
den ene efter den andre försökte att på sidan känna
sig för efter grundare vatten.

Vattnet nådde dem allaredan till höfterna, och
allteftersom det småningom steg högre på deras
kroppar, sjönk deras mod. De visste att de följde
riktningen af sandåsen. De slutade dertill af att
hafvet var djupare på ömse sidor om dem.

Det var icke kosan, som bekymrade dem
längre, men väl tiden och flodvattnet.

Vattnet stod dem till midjan och de kunde
endast långsamt framskrida.

Trots deras utmattade tillstånd fortforo de att
vada framåt, utmed den vattendränkta åsen,
hvilken vid hvarje steg syntes sjunka djupare i vattnet,
liksom om halfön närmare land blefve allt lägre.

Det blef allt djupare och djupare, till dess det
salta vattnet steg dem under armarne och började
att svalla öfver deras hufvuden.

Endast en utväg syntes dem öppen, hvarigenom
de kunde undgå att uppslukas af de hotande
böljorna. Det var att öfvergifva alla försök att vada
och i stället kasta sig i och simma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafgoss/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free