- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 8, Slafgossarne i Sahara /
24

(1867) [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Slavery, Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Obeqvämt läger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tenndosa, men det fanns icke något bränsle på
nära håll. Om de ock kunnat sönderstycka spiran,
så hade de den icke att tillgå. I saknad af eld,
måste de uttänka något annat medel, hvarigenom
de kunde bortskaffa åtminstone någon del af
vattnet ur kläderna. De afklädde sig helt och hållet,
samt vredo hvarje klädesplagg särskildt; och efter
att dugtigt hafva skakat dem, påklädde de sig åter,
öfverlemnande åt sina kroppars naturliga värma
att fullborda torkningsprocessen.

Vid den tid de slutat med denna operation
hade dimman blifvit ansenligt tunnare och månen,
som oförmodadt framstack ur molnen, gjorde det
möjligt för dem att taga en bättre öfversigt af
kusten, på hvilken de satt sin fot.

Inåt landet, så långt de kunde se, syntes intet
annat än sand, skinande likt silfver i månljuset. Så
väl uppåt som nedåt stranden kunde endast samma
enformiga landskap urskiljas i dunklet.

Det var icke en jemn yta, som på detta sätt
var betäckt med sand, utan en blandning af kullar
och åsar, strödda om hvarandra och bildande en
labyrint, som syntes sträcka sig i oändlighet —
utom mot sjelfva hafvet.

Slumpen ledde dem upp på den högsta af dessa
kullar. Från dennas spets kunde de hafva en bättre
utsigt af landet nedanföre dem och kanhända
upptäcka ett ställe som passade till läger — måhända
kunde de varseblifva något trävirke, som kunde
tjena dem till bränsle.

Under försöket att bestiga sandhögen, funno de
att de ännu måste fortsätta med att vada. Fastän de
icke längre voro i vattnet, sjönko de vid hvarje steg
ned till knäna i den mjuka sanden, som gaf efter för
hvarje tryckning af deras fötter. Att uppstiga på
den knappt hundra fot höga kullen, var derföre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafgoss/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free