Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. En hemlighetsfull nattmara - XII. Kamelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hu!» utropade Terence.
»Tyst!» hviskade Colin. »Det kommer närmare,
hvad det än kan vara. Tyst!»
Sanningen af denna gissning kunde icke
underkastas något tvifvel, ty just som varningen utgick
från den unge skottens läppar, närmade sig påtagligen
ljuden af de dofva hammarslagen, fnysningarne
och de hemska skriken. Fastän de icke genom
det tjocka sandregnet kunde se det djur som
utstötte dessa ljud, förstodo de likväl att en tung
kropp hastigt nedsteg från den sluttande branten,
och detta med en närgångenhet som gjorde det
bäst för dem att draga sig ur vägen.
Mera af instinkt än af någon verklig aning om
en öfverhängande fara klättrade alla fyra efter
bästa förmåga upp på den sluttande sandhögen.
Knappast hade de i sin nya ställning erhållit
fotfäste, då de ljud de hört icke längre närmade
sig, och det djur som orsakat dem, passerade tätt
förbi deras fötter — så nära att de kunde hafva
vidrört det med sina tåspetsar. Detta oaktadt
kunde ingen af sällskapet angifva hvad slags djur det
var, som hardt nära ihjelkrossat dem genom sin
ansenliga tyngd.
Allt hvad de iakttagit var en sammanblandning
af mörka föremål — liknande hufvud, hals, kropp
och ben af något ohyggligt djur — medan de ljud
det utstött kunde liknas vid dem som komma från
en annan verld, ty de hade föga likhet med något
ljud som de skeppsbrutne förr hört i denna verlden,
vare sig på haf eller land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
