Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Bill lemnas åt sitt öde - XXV. En försigtig reträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belägenhet var ingalunda behaglig. Det kändes
som då de öfvergåfvo honom i hafvet, ja, ännu
värre; ty de vredgade bränningarne syntes mindre
hotande än de hexor, hvilka omringade Bill i det
arabiska lägret.
Hvad kunde gossarne göra? Tre midshipmän,
beväpnade endast med deras klena huggare, hvad
kunde de uträtta bland så många? Oberäknadt de
grälande qvinnorna, fanns der dussintals af dessa
öknens senfulla söner, alla beväpnade med bössa och
sabel. Det skulle varit en ren galenskap att hafva
försökt en strid mot dem. Förtviflan kunde endast
hafva ursäktat ett sådant steg. Sinsemellan
hviskande kommo också gossarne till ett helt annat
beslut. Den gamle båtsmannen måste lemnas åt sitt
öde, liksom då de nödgats simma ifrån honom. Hans
unga vänner kunde endast höja en bön för honom,
och hoppas att, liksom vid det förra tillfället, någon
försynens skickelse kunde träda emellan och ännu
en gång återförena honom med dem.
Sedan de meddelat hvarandra detta hopp, vände
gossarne om åt stranden, beslutne att emellan
sig och det arabiska lägret göra afståndet så stort
som natten och omständigheterna kunde tillåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
