- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 8, Slafgossarne i Sahara /
74

(1867) [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Slavery, Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. En försigtig reträtt - XXVI. Ett besynnerligt djur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och det hade varit väl om hans kamrater gått in
derpå, men det ville de icke. Hvad de sett af
Saharas civilisation hade ingifvit dem stor ovilja
för densamma, och de voro angelägna att komma
från dess grannskap. Den stackars Bills misshandling
hade gjort ett plågsamt intryck på dem, och de
hade ingen lust att blifva offer för en likartad
behandling.

Colin hade blifvit lika mycket uppskakad af
hvad han sett som hans kamrater, och var lika
angelägen som de att komma långt ifrån beduinerna,
hvarföre han utan motstånd samtyckte till de andras
beslut att klättra uppför den sluttande sandhöjden.


XXVI. Ett besynnerligt djur.


Halfvägs uppkomna, stannade de hastigt alla
tre, med ögonen fästade på samma föremål. Det
var ett sällsamt djur, som de icke kunde påminna
sig hafva sett, ehuru en dunkel hågkomst om
något sådant på hyllorna i ett museum föresvävade
dem.

Djuret i fråga var icke större än en newfoundlandshund;
ett stort fyrkantigt hufvud, nästan utan
hals, tycktes sitta på dess kropp, medan dess framben,
som voro mycket högre än bakbenen, gåfvo
ryggraden en skarp sluttning emot svansen. Detta
senare tillbehör var kort och ojemnt och slutade tvert,
som om det blifvit afhugget eller indrifvet i djuret,
samt gaf åt detsamma en förökad fulhet. En styf
borstlik mahn på ryggen sträckte sig längs utmed
den korta och tjocka halsen, tills den slutade
emellan två upprättstående lurfviga öron. Sådan var
skapnaden på det djur, som så oförmodadt visat sig
för våra midshipsmäns ögon.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafgoss/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free