Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXX. En dubbel förlägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om de länge nödgades hålla sig gömda på sina platser,
måste de ovilkorligen drunkna.
Ett sätt att undgå detta erbjöd sig snart sjelft.
På inre sidan af bränningarne svallade vattnet sakta
emot stranden. Genom att följa denna riktning
kunde de ännu bibehålla sig på samma djup. De
begagnade sig häraf och kröpo varsamt framåt på knäna,
allt efter som floden höjde sig.
Men vid hvarje sådan rörelse kommo de
närmare sina fiender, som ströfvade utmed stranden, och
ju mera de aflägsnade sig från bränningarne, ju
jemnare blef vattnets yta, hvarföre de lättare kunde blifva
upptäckta af åskådarne på kusten.
För att undvika denna olycka närmade de sig
stranden icke mer än som oundgängligen var
nödvändigt, och tilläto vågorna att slå samman öfver deras
hufvuden, hvarvid de åtskilliga gånger voro i fara
att qväfvas.
I en så hopplös belägenhet skulle de flesta
gossar — ja, till och med de flesta män —
hafva öfverlemnat sig åt förtviflan. Men med detta
äkta brittiska mod, som i sig förenar ihärdigheten
hos den skottske gräfsvinshunden, den engelske
bulldoggen och den irländske hjorthunden, beslöto
våra tre unga representanter af det trefaldiga
konungariket att hålla ut.
Vågorna spolade omkring dem, och det salta
vattnet rusade in i öron och näsborrar, till dess
våra gossar började tro att det var ingen skillnad på
att vara omgifven af det grymma hafvet eller
kringränd af Saharas icke mindre grymma söner.
De höllo sig tätt intill hvarandra, och
samtalade halfhögt hela tiden. Fastän de knappast voro
en kabellängd från kusten, skulle hafvets starka dån
borttagit ljudet af deras röster, äfven om de talat
mycket högre än hvad de gjorde; men vana att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
