Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIII. En besynnerlig strid - XXXIV. På puckeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke kunde komma åt honom, utan att blifva offer
för den skarpt huggande sabeln.
»Låtom oss döda kamelen!» utropade Harry
Blount.
Denna idé var ingalunda dålig och kunde
måhända hafva blifvit utförd. Men innan Harry slutade
sitt tal, hade en annan tanke upprunnit nos
Terence.
Den unge irländaren hade i skolan utmärkt
sig i gymnastik. Att hoppa bock hade varit hans
synnerliga nöje och ingen kunde göra högre hopp
än han. I detta ögonblick ihågkom han sin gamla
konstfärdighet, och tog denna till hjelp.
Passande på ett tillfälle då kamelens hufvud
var vändt åt hans kamrater och dess svans åt
honom sjelf, sprang han några och femtio fot, tog
en kraftig sats, och, delande fötterna i luften,
nedkom han grensle på kamelens rygg.
Det var lyckligt för den gamle araben att
Terence under språnget tappat sin huggare, eljest hade
kamelen i nästa ögonblick icke burit dubbel börda.
Fast omsluten af armarne på den vige, unge
hibernianen, kunde den gamle arabsheikens figur
knappt upptäckas, hopkrumpen som den var af det
kraftfulla famntaget, medan sabeln nu sågs ligga
på sanden, der dess blänkande yta icke längre
injagade fruktan i deras hjertan, hvilkas hufvuden
han hade hotat att afhugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
