- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 8, Slafgossarne i Sahara /
204

(1867) [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Slavery, Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXII. Vid slutet af Sahara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slafvarne, synbarligen nöjd med sitt öde —- ett öde
som dömde honom till beständigt slafveri, hvilket
dock var föga sämre än den ställning han innehaft
hos sin svåger.

I åtta dagar hade de rest i nordostlig riktning.

De hvita slafvarne hade under dessa dagar
lidit obeskrifliga qval af hunger och törst —- dessa
fruktansvärda plågor, som förfölja dem som resa
genom Sahara. De hade under denna tid funnit
blott ett enda vattenställe.

Det var en nära nog uttorkad källa, hvars yta
var betäckt al ett tumstjockt lager af döda
insekter, hvilka måste afskummas innan man kunde
komma åt vattnet. De voro icke allenast tvungna att
begagna detta både till utseende och lukt vidriga
vatten, utan äfven tacksamma att få emottaga denna
orena dryck.

Under dessa åtta dagar färdades de icke utmed
hafskusten, och kunde således icke släcka sin
hunger med skalfisk. Araberna voro angelägna att
uppnå något ställe, der de kunde erhålla föda åt sina
kreatur, och med den skyndsamhet hvarmed de färdades,
måste slafvarne anstränga sig på det högsta, för att
hinna med dem. Den gamle örlogsmannen, ovan
vid landresor, kunde omöjligt hafva härdat ut, om
icke araberna tidtals låtit honom rida på en kamel.
Den tjenst han gjort dem, då han befriade dem
från en fiende, som besvärat dem så mycket, och
hvilken eljest troligen skulle hafva dödat dem alla,
hade ingifvit hans herrar ett slags känsla af
tacksamhet. Båtsmannen fick derföre tillåtelse att rida,
då de sågo att han eljest måste lemnas efter att dö
i öknen.

Under de två sista af dessa dagar märkte
slafgossarne, att landet, hvarigenom de färdades, blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafgoss/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free