Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXIV. En annan hvit slaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ber om ursäkt för att jag är så näsvis och
tänker litet olika med er angående er ålder,» sade
båtsmannen, så snart den sjuke slutat tala; »men
jag kan aldrig tro att ni varit här i fyrti år.»
De två männen betraktade hvarandra ett
ögonblick, hvarefter de utropade: »Jim!» »Bill!» och
sprungo fram, fattande hvarandras händer. Två
bröder hade träffats!
De tre midshipmännen påminde sig att Bill
hade förtäljt dem om en bror, hvilken var slaf
någorstädes i Sahara, och de behöfde icke någon
förklaring öfver den scen de nu åsågo.
De två bröderna lemnades allena och
midshipmännen återvände till kroomannen, hvilken nyss
lyckats att öfvertyga sin sheik att stenarna som
uppfiskades från det sjunkna fartyget hade intet
väfde.
Den gamle sheiken sökte i sin tur att öfvertyga
plundrarne, och de argumenter han begagnade,
upprepades för Bills broder, som med några ord
lätt kullkastade dessa skäl.
»Naturligtvis söka de att inbilla eder att lasten
icke är god,» återtog Jim. »De vilja föreslå er att
lemna den, så att de kunna taga allt åt sig. Säger
icke eder förnuft att de äro lögnare?»
Detta var afgörande, och plundrarne fortsatte
sitt arbete, dragande sten efter sten från det sjunkna
skeppet.
På sin broders begäran sammankallade
båtsmannen Bill sina följeslagare till tältet.
»Hvilken af eder har försökt att skada mig?»
frågade Jim. »Jag bad er att icke säga att stenarne
voro värdelösa.»
Det blef förklaradt för honom att kroomannen
hade upplyst sin herre derom.
»Bed kroomannen,» sade Jim, »komma hit. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
