Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXIV. En annan hvit slaf - LXV. Båtsmannen Bills broder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och befallde sina följeslagare att göra sig redo att
skyndsamt fortsätta resan.
Sidi Hamet tillfrågades af Rias Abdallah om
han ville sälja honom några af de stenar som de
räddat från det otrogna skeppet.
»Bismillah! Nej,» utropade plundraren. »Ni säger
att de icke ega något värde, och jag vill icke
bedraga någon som sannt tror på profeten.»
»Vill ni skänka mig några af dem då?»
»Nej! Allah förbjude att Sidi Hamet någonsin
skulle gifva en värdelös gåfva till en vän!»
»Jag är köpman,» återtog den gamle sheiken,
»och önskar göra affärer. Har ni några slafvar eller
annan egendom ni kan vilja sälja åt mig?»
»Ja! ni ser den der kristna hunden,» svarade
plundraren, pekande på Bills broder; »honom vill
jag sälja.»
»Ni har lofvat att taga mig till Mogador,»
afbröt Jim. »Sälj mig icke, herre; jag tror att jag
snart nog skall blifva bra och då vill jag arbeta så
mycket jag orkar.»
Sidi Hamet gaf sin otrogne slaf en blick af
förakt; och hans föregifna önskan att icke säljas
lemnades utan afseende. För en gammal skjorta och
ett litet tält af kamelhår kom han att tillhöra Rias
Abdallah Yezzed.
Den gamle sheiken och hans folk satte sig upp
på kamelerna, och kafilan skyndade sig öfver den
torra strandbädden, lemnande plundrarne att
fortsätta sitt mödosamma och lönlösa arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
