Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXV. Båtsmannen Bills broder - LXVI. En lefvande ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag blef skeppsbruten på detta lands fördömda kust.
Ganska få äro lyckliga nog att återfå friheten, och
de flesta sjömän, som uppkastas på Saharas kust,
hafva aldrig den lyckan att komma derifrån. De dö
af de mödor och den misshandling, för hvilka de äro
blottställda i öknen, utan att lemna mera spår af sin
tillvaro, än hundarne och kamelerna som tillhöra
deras herrar.»
Båtsmannen Bill och de unga gentlemännen,
hvilka under några dagar hyst den vanskliga tanken
att de voro på rätta stråten till frihet, blefvo åter
väckta till medvetande om sin belägenhet, af en man
som hade vida mer erfarenhet än de om öknens
falska förespeglingar.
Innan de skildes åt för natten, förnummo de tre
midshipmännen af Bill och hans broder att den
senare varit officer å ett fartyg som fört honom till
kusten. De kunde finna af hans språk att han var
en bildad man, hvars kunskap vida öfversteg
deras skeppskamrats, den gamle örlogsmannens.
»Om en sådan väluppfostrad man,» tänkte de,
»i tio år varit slaf i Sahara, utan tillfälle att fly eller
komma till ett ställe, der han kunde återfå sin
frihet, hvad hopp kan det då finnas för oss?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
