Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXXVII. Rais Mourad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då kroomannen hade uttydt detta meddelande
för de öfriga, insågo de att vidare samtal med
köpmännen var fruktlöst, och att deras öde nu låg i
Rais Mourads händer.
På Harrys uppmaning försökte kroomannen
göra sig underrättad om till hvilken ort mohren
ämnade föra dem; men det enda svar de erhöllo
var att Rais Mourad kände till sina egna affärer,
och icke brukade rådföra sig med sina slafvar, om
hvad han ämnade göra med dem.
Några af mohrens följe framkommo nu och
befallde slafvarne återgå till sitt kyffe, der litet mat
väntade dem, som de befalldes att skyndsamt
förtära, emedan de snart skulle ut på en lång resa.
Sedan de så grymt blifvit svikna i sitt hopp,
hade ingen af dem någon appetit och Bill
förklarade tvärt att han aldrig mera ville smaka någon
föda.
»Förtvifla icke, Bill,» sade Harry; »det finnes
ännu hopp för oss.»
»Hvar — hvar är det?» utropade Colin. »Jag
kan icke se det.»
»Om vi beständigt ombyta egare,» resonerade
Harry, »kunna vi falla i händerna på någon som
vill taga oss till Mogador.»
»Är detta ditt enda hopp?» frågade Colin i
missnöjd ton.
»Tänk på stackars Jim,» tillade Bill, »han har
haft femtio herrar, varit tio år i slafveri, och är
inte fri ännu... och har inte något hopp att blifva
det.»
»Skola vi gå med vår nye herre?» frågade
Colin.
»Ja,» svarade Harry, »jag har haft nog af
motstånd och af de slag som strax följa derpå. Min
rygg är alldeles flådd. Nästa gång jag gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
