- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 8, Slafgossarne i Sahara /
277

(1867) [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Slavery, Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXXXI. Judarnes hopp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

begränsades den af klippväggar, hvilka på somliga
ställen voro lodräta och reste sig till en höjd af
några hundra fot. På venstra sidan låg Atlantiska
Oceanen omkring fyrahundra fot nedanom stigen.

Den som föll från denna stig var oåterkalleligen
förlorad.

Icke en buske, ett träd, eller något annat
erbjöd det ringaste motstånd för en utför branten
fallande kropp.

Kroomannen hade rest öfver detta ställe förut
och kände derföre till det. Han underrättade sina
följeslagare att ingen någonsin vågade passera detta
ställe under våt väderlek, och att det under alla
förhållanden ansågs farligt; men som det besparade
en tröttsam resa af omkring sju mil omkring
berget, begagnade man sig af denna stig under de
torra årstiderna. Han berättade vidare att man
gifvit brådjupet namnet »judarnes hopp», emedan ett
antal judar blifvit kastade utför detsamma.

Det var natt, och judarne hade mött en skara
mohrer, som kommit från motsatt håll. Ingendera
af dem kunde vända tillbaka; en strid uppstod och
både mohrer och judar blefvo kastade i hafvet,
ehuru det behagat mohrerna att kalla stället
»judarnes hopp», hvilket namn ännu bibehåller sig.

Innan Rais Mourad vågade sig in på denna
farliga stig, gjorde han sig förvissad om att ingen
kom från motsatta sidan.

Efter att hafva ropat så högt han kunde, utan
att erhålla något svar, red han utmed klippkanten,
uppmanande sina följeslagare att anförtro sig mera
åt djuren än åt sig sjelfva.

De hvita slafvarne redo sist på den smala stigen;
endast två mohrer redo bakom dem såsom vakt. Då
de hade framskridit ett kort stycke utmed kanten,
blef hästen som Harry red uppskrämd. Det var en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafgoss/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free