Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egypten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dödsoffren. På samma sätt sörjde hvar och en ämbetsman för sina
underordnade. Allt detta känna vi dels genom målningar i
grafkamrarna, dels äfven genom fynden af räkenskaper från såväl Gamla
som Mellersta Rikets tid från 3:e och 2:a förkristna årtusendena.
Varuomsättningen försiggick genom utbyte af räntor från eller
anvisningar på dessa magasin. Hopandet af sådana anvisningar,
som noggrant så att säga bokfördes i räkenskaperna, ledde till
ett slags giroräkning i varor. [1] Täta skattläggningar af
jordegendomen och »guldet» eller den af ädel metall bestående
förmögenheten förekomma redan från 2:a dynastien och antyda
växlingar i förmögenhetsförhållandena, men också att en stor del
af jorden ägdes af fria män, under det att daglönarne varit en
ofri klass, lydande under konungen, templen eller jordmagnaterna.
Då äfven »guldet» växlade ägare, torde man kunna antaga, att i
städerna funnos fria köpmän och handtverkare, under det att
massan af bönderna voro lifegna, bundna vid torfvan. Metallerna,
i äldsta tid koppar och guld, under det att silfver var sällsynt
och järn tycktes vara okändt, voro värdemätare, om också icke
direkt bytesmedel. Metallen är under Gamla Riket gjuten i
ringform för att efter behof underlätta utbytet af varuanvisningarna.
Det absoluta konungadömet förvandlades så småningom under
det 3:e årtusendet till en feodalstat, i hvilken ämbetena blefvo
ärftliga och rikets stormän af konungen erhöllo i förläning stora
gods med därtill hörande mer och mindre ofria handtverkare och
bönder. Jämte dessa finner man talrika ärftliga jordägare, större
och mindre bönder, hvilkas intressen länsherren måste skydda,
hvaremot de utgöra dagsverken för honom samt äro hans
militära skyddsvakt.
Af städernas talrika handtverkare äro många lifegna, andra
åter såsom barberare, vapen- och guldsmeder, stenarbetare,
murare, bildhuggare, balsamerare, skildras i litteraturen såsom fria.
Många såsom mjölnare, bagare, bryggare, äfvenså konstnärer och
byggmästare ha uppnått betydande välstånd och befinnas enligt
grafvarnas vittnesbörd vara i besittning af ansenlig förmögenhet,
med talrika slafvar och slafvinnor. Valfrihet i fråga om yrke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
