Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan de stora kulturländerna, därjämte såsom binäring röfvande
både människor och egendom, voro till den grad fiender till ett
bofast lefnadssätt, att hos många stammar sädesodling var vid
lifsstraff förbjuden. Hvad dessa beduinstammar förmådde, då de
enats under en och samme ledare, visade de ett årtusen senare
under Muhammed.
Då babyloniernas rike eröfrats af perserna och många af
judarne tillätos återvända till hemlandet, understöddes dessa på
mångahanda sätt af perserna. Men endast långsamt kunde
Palestina åter komma sig upp. Ekonomiska svårigheter af olika slag
uppstodo, och genom nya ej in natura utan i penningar pålagda
skatter ökades nöden. Många tvungos att göra skulder.
Visserligen lindrade den persiske ståthållaren Nehemia, själf jude, den
värsta nöden genom en skuldnedsättning, och i sammanhang
med antagandet af den nya redaktionen af mosaiska lagen måste
folket afgifva högtidligt löfte att efterlefva dess stadganden till
de fattigas och skuldsattas förmån. Också började befolkningen
tillväxa därigenom att den med sig och i sin kult upptog
främmande element. Lagens införande hade en märkvärdig inverkan
på judarnes rivaler, invånarne i det forna Israels rike,
samaritanerna. Då de ej af sig själfva kunde uppställa någon egen
skrifven lag, accepterade de den judiska lagboken, och liksom judarne
hade sitt heliga berg i Jerusalem, hade samaritanerna sitt på
Garizim vid Sichem. Jämte den ortodoxa judiska kyrkan
uppstod sålunda en rivaliserande kättersk.
Judarne i Palestina utgjorde ej hela det judiska folket; till dem
hörde diasporan, de i förskingring lefvande judarne, först och
främst den starka kolonien i Babylonien. I alla delar af det
stora perserriket utbredde de sig. Smidiga, visste de att
öfverallt draga fördel af förhållandena för att komma sig upp.
Särskildt i hoftjänst och hos de styrande visade de sig användbara.
Men genom religion och lefnadssätt voro de skarpt skilda från
de andra folken, och då de tillbakavisade hvarje beröring med
dem såsom befläckande och läto höra anspråk på att vara
förmer än dessa och kallade att härska öfver dem, väckte de
öfverallt hat mot sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
