Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin familjs personliga frihet. Ställde han borgesman, drog han i
sådant fall dem med sig i fördärfvet. »Gå i borgen, och du råkar
i olycka», lyder ordspråket. [1]
Den mindre bonden, förpaktaren, daglönaren, drabbas svårt af
dessa förhållanden. De skuldsattes alltmer, blefvo trälar och
kunde säljas till utlandet. Den uppspirande industrien behöfde
också kapital för inköp af råämnen, till en del åtminstone från
utlandet. Äfven här blef det alltså fråga om upplånande af
penningar, men disponibelt kapital var sällsynt. Räntan blef därför
hög, den tyckes ej hafva understigit 18 %. Det gick
industriidkaren i händelse af insolvens på samma stätt som bonden: han
blef angifvarens slaf.
De större jordägarne brukade sina gods dels genom fria
daglönare, dels genom ett slags andelsbrukare eller torpare. I
asiatiska Grekland användes äfven köpta slafvar, något som knappast
vid denna tid förekom i moderlandet. Men i stället blefvo i
många landskap bönderna lifegna, bundna vid torfvan. I den
spartanska staten äro de i Sparta boende spartiaterna ensamma i
besittning af politiska rättigheter. Heloterna, de äldre invånarne,
äro lifegna, perioikerna, invånarne i landsortens städer, personligen
fria, men politiskt rättslösa. Sedan Messenien eröfrats af Sparta,
blefvo invånarne lifegna, heloter. På den Thessaliska slätten
bildades stora plantager eller latifundier, och småbrukarne nedsjönko
till den härskande adelsklassens underlydande eller lifegna, kallade
penester.
I kolonierna bragtes, om förhållandena det medgåfvo, den
inhemska befolkningen till lifegenskap. På Kreta synes
landtbefolkningens lifegenskap gå tillbaka till den förhellenska tiden.
I de ekonomiskt mera utvecklade staterna vid Egeiska hafvet
var redan i 7:e århundradet i det närmaste all odlingsbar mark
lagd under plogen. Befolkningen var redan då tät. Det var
också på grund af dessa förhållanden, som vid denna tid den
koloniala expansionen ägde rum. Men endast en del af
befolkningsöfverskottet blef härigenom försörjd. Resten stannade kvar.
Då enligt den i de flesta grekiska städer gällande rätten bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
