Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilja ej öka massornas välde. De önska fred, under det att
radikalerna önska krig för att utvidga Athens välde och därigenom
dels göra för egen räkning goda affärer, dels äfven bereda egna
hem åt fattiga medborgare. Man fruktar ej att misslyckas. Man
anser Athen genom sin flotta öfverlägset alla sina motståndare
och afundsmän och äga makt att grunda ett stort välde i Hellas,
ja, kanske lägga hela den grekiska världen i väster under sitt
välde.
Då perserna företogo sitt stora anfall mot Grekland, hade de
i karthagerna förskaffat sig bundsförvanter mot västerns greker,
särskildt mot det mäktiga syrakusanska riket, för att förhindra
att därifrån någon hjälp sändes moderlandet. Grekernas seger
både öfver perser och karthager utgör i själfva verket grekiska
folkets nationella storhetstid, emedan det då stod mer enadt än
någonsin mot de gemensamma fienderna. Äran af denna seger
tillkom i första rummet Athen. Denna stad skördade också de
största fördelarna ej blott genom tillväxten af dess yttre
maktområde utan också genom den ledande ställning på den andliga
odlingens och konstens område, som Athen alltifrån denna tid
intog. Men efter segern återkom splitet och söndringen. Athen
och Sparta, det förra med demokratisk författning, det senare
med aristokratiskt samhällsskick, voro de båda stater, till hvilka
de öfriga alltefter arten af sina politiska eller ekonomiska
intressen anslöto sig. Men därjämte voro i hvar och en af de
öfriga staterna borgarne söndrade efter sin politiska åskådning,
och de demokratiskt sinnade hade sina förhoppningar riktade mot
Athen, som de betraktade såsom sin beskyddare och naturliga
bundsförvant, under det att de mera aristokratiskt eller, såsom
det hette, de oligarkiskt sinnade graviterade mot Sparta.
Redan innan kriget mot Persien var slutfördt, utbröt rivaliteten,
afundsjukan, den till hat gränsande förbittringen i blodiga fejder
mellan olika statsgrupper. Men fullt afgörande och af ödesdiger
betydelse för Greklands följande politiska och ekonomiska
utveckling blef först det peloponnesiska kriget (431—404). Redan
i krigets första skede gaf partihatet sig luft i handlingar af
fasaväckande grymhet. Straffdomarna mot fångna motståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
