Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
osedligt, hvaremot Aristoteles söker att försvara slafveriet såsom
en nödvändig institution. Dock sammanhänger denna hans åsikt
med den antika ringaktningen af kroppsarbetet i allmänhet.
Aristoteles förklarade massan af handtverkare och kroppsarbetare för
en hord af slafvar, som i stället för att stå i tjänst hos en enda
förrättade slafarbete för hvem som helst.
Först efter perserkrigen utvecklade sig en verklig storindustri
i det egentliga Grekland. Vid midten af det 5:e århundradet
skall Egina haft 70 tusen, Korinth 60 tusen slafvar och Attika
vid peloponnesiska krigets början såsom redan sagts 100 tusen
slafvar, sålunda funnos i det grekiska fastlandets stater inemot
en kvarts million slafvar, och den ofria befolkningen var alltså
ungefär lika stor som den fria, i några stater såsom Korinth och
Egina till och med större. I de stater åter, där åkerbruk,
boskapsskötsel och det mindre handtverket voro hufvudnäringarna, fanns
det icke slafvar utom för de rikas personliga betjäning. Här
funnos sålunda blott fria eller såsom i Lakonien och Thessalien
halffria arbetare.
Den af många omständigheter framkallade stegringen af
guldtillgången inom den grekiska världen under 5:e och 4:e
århundradena medförde en stegring af alla varupris och i sammanhang
därmed en stegring af alla arbetslöner. Under det att i Athen
vid slutet af det 5:e århundradet en outbildad arbetare dagligen
erhöll 3 oboler, en skolad handtverkare 1 drachma, betalades på
Alexanders tid den vanlige arbetaren med 1½ drachma, en
murare 2—2½ drachmer. Till och med slafvar erhöllo i kostpengar
3 oboler eller lika mycket som ett århundrade förut utgjort
aflöningen för en fri arbetare. Under sådana omständigheter blef
det nödvändigt att höja understödet för borgare, oförmögna till
arbete, från 1 till 2 oboler. Äfvenså måste ersättningen till
borgarne för deras närvaro i folkförsamlingarna under 4:e
århundradet höjas från 3 oboler till dubbla beloppet eller en drachma.
Blott för domarearfvodet förblef det vid det gamla eller 3 oboler,
enär de fattigare borgarne alltjämt täflade om att erhålla denna
lätta tjänst. Äfven slafpriserna stego. Under det förut en
kraftig slaf, duglig till grufarbeten, erhölls för 100 till 150 drachmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
