Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Messana och dödade eller fördrefvo borgarne samt delade deras
egendom och kvinnor sinsemellan. Röfvande och förstörande
ströfvade dessa campaner eller mamertiner, såsom de efter sin
krigsgud kallade sig, öfver hela östra delen af ön. Genom dem
kom det viktiga Messana i italiska händer. I själfva verket
sammanflätas Italiens och Siciliens historia från denna tid på det
närmaste. Det romerska eröfrarfolket nalkas södra Italien. Dess
konflikt med Tarent blir anledning till epiroterkonungen Pyrrhos’
inkallande, hvilken efter åtskilliga framgångar såväl mot Rom som
på Sicilien, dit han också kallats af Syrakusa, måste lämna både
Italien och Sicilien med oförrättadt ärende. År 272 måste Tarent
underkasta sig Rom, och år 266 erkänner hela södra Italien Roms
öfverhöghet. Mamertinerna i Rhegium, som fortsatt sina roftåg,
blefvo kufvade och afrättade såsom röfvare och upprorsmän.
Äfven på Sicilien grepo romarne in med vanlig kraft. Sedan de
förekommit karthagerna och fått i sitt våld Messana, stod
brytningen med Karthago för dörren, och den ödesdigra kampen
mellan Rom och Karthago var inledd. Hellenismens senare
ställning på Sicilien tillhör Roms historia och skall där beröras.
Mindre Asiens grekiska städer, som haft mycket att lida under
de oupphörliga krigen och satrapupproren, blomstrade åter upp,
då efter Alexander handeln med det inre landet öppnade sig för
dem och kunde utveckla sig ostörd. Också blefvo nu Efesus
och Rhodos betydande stapelstäder. Äfven på det grekiska
fastlandet förmärktes vid denna tid en bestämd stegring i städernas
utveckling, framför allt i Makedonien och dess kustland
Kalkidike.
Uti detta den grekiska världens ekonomiska uppsving hade
jordbruket en ringa andel. All odlingsbar mark var sedan
århundraden i bruk, det gällde således blott att genom intensivare
kultur afvinna jorden ökad afkastning. Det uråldriga
tvåskiftesbruket fick alltmer vika för treskiftesbruket, och vin- och
olivplantering blef allt vanligare. Emellertid led jordbruket mycket genom
konkurrensen med den från sädesproducerande länder kommande
spannmålen. På något skydd var ej att tänka. Staten var
tvärtom angelägen, att sädesprisen skulle hållas nere.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
