Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erhålla lönande arbete, hvarjämte styrelsen sökte genom utsändande
af kolonier minska det borgerliga proletariatet.
I agrarstaterna såg det annorlunda ut. Framför allt framträdde
i Sparta de sociala missförhållandena med synnerlig skärpa. Dess
lagstiftning afsåg att vidmakthålla den härskande klassens,
spartiaternas, sociala och ekonomiska jämlikhet. Det var därför
stadgadt, att ingen afyttring af den ärfda jordegendomen finge ske.
En fader kunde ej dela sin jordlott mellan sina arfvingar. Han
måste lämna den åt sin äldste son eller, om son ej fanns, åt sin
äldsta dotter. Men lagstiftningens syfte vanns icke. Den
spartiat, som ej hade någon jordlott, eller en icke tillräcklig sådan,
för honom var det ytterligt svårt att erhålla jord, såframt icke
han hade lyckan att äkta en arfdotter. Sönerna måste då stanna
på faderns gård, hvilken naturligtvis ej räckte till för att bestrida
de föreskrifna bidragen till de gemensamma måltiderna, i hvilka
alla måste deltaga, som gjorde anspråk på fulla borgerliga
rättigheter, d. v. s. att tillhöra »de jämlika» (òμîoι); i annat fall blefvo
de borgare af mindre rätt (ιπioμεíνεζ). Men de ständiga
krigen hade till följd, att många familjer dogo ut och att deras
jordlotter samlades hos några få, till större delen kvinnor. Dessa
uppgifvas på Alexanders tid hafva ägt 2/5 af Lakoniens jord.
Mildringar uti den hittills gällande lagstiftningen gjordes, så att
det medgafs, visserligen icke att sälja, men att i lifstiden skänka
bort eller genom testamente oinskränkt förfoga öfver en jordlott,
hvilket i praktiken kom på ett ut med försäljning. Genom de
väldiga rikedomar, som strömmade till Sparta från utlandet, i
synnerhet från peloponnesiska krigets tid, påskyndades
försvinnandet af de svagare gårdarna, då penningplacering i jorduppköp
företrädesvis söktes. Sålunda hade redan vid Thebes krig med
Sparta år 371 antalet fullt berättigade spartanska borgare nedgått
till 1,500. Ännu fördärfligare verkade förlusten af Messeniens
bördiga land, hvarigenom hälften af Spartas borgare förlorade sin
jordegendom, och i midten af 3:e århundradet nedgår antalet fullt
berättigade till 700. [1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
