Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmed Röda hafvet en mängd handelsfaktorier samt trängde med
sina handelsfartyg till Kanelkusten (i nuvarande Somalilandet).
Alexandria, Antiochia och Seleucia blefvo de mest betydande
handelsstäderna. Den förstnämnda skall år 60 f. Kr. hafva haft
ett invånareantal af 300 tusen fria och åtminstone 100 tusen
slafvar. De öfriga två voro föga mindre. Samfärdseln med
Östern blef därför för länderna vid Egeiska hafvet af synnerlig
vikt. Det är nu Rhodos har sin blomstringstid, oaktadt dess
handel hufvudsakligen är transitohandel. Länderna vid Pontus,
som i 5:e och 4:e århundradena varit Greklands förnämsta
kornbodar, kunde efter Alexander ej bibehålla denna ställning, ansatta
som de voro af det inre landets barbarfolk. Visserligen försågo
de fortfarande den grekiska marknaden med slafvar, slaktboskap
och saltad fisk. Men spannmålsexporten gick tillbaka, och de
måste till och med vid missväxt importera säd från Grekland.
Pontusstäderna, af hvilka Sinope var den förnämsta, gingo
tillbaka i välstånd, till dess de kommo under det mithradatiska riket,
hvars hufvudstad Sinope blef.
Det allmänna uppsvinget i handel och industri efter Alexander
och bildandet af de stora monarkierna hade till följd, att stora
rikedomar samlades, såsom ock framgår däraf, att räntefoten
sjönk från 12 % i midten af 4:e århundradet till 10 % i det 3:e
och 7 % vid början af det 2:a århundradet. Slafpriserna voro
under 2:a århundradet oförändrade eller 500 drachmer. Achéerna
betalade detta pris år 194 för de romerska fångar, som under
Hannibalskriget sålts till Peloponnesus.
En annan följd af kapitaltillväxten var att på enskilda händer
rikedomar samlades, som gingo vida utöfver hvad den grekiska
världen dittills sett i detta afseende. Alexander hade efter sin
tronbestigning och ännu mer efter eröfringen af perserriket på
det frikostigaste utdelat penningar och domäner åt sina generaler
och högre ämbetsmän, och hans efterträdare följde det gifna
exemplet. Så förlänade en af seleukiderna åt en af sina
högtbetrodda män ett jordområde om 6,000 plethrer, 600 har,
odlingsbar jord, under det i Attika redan hälften ansågs som en stor
domän. Omkring 200 år f. Kr. uppgifves en etolisk statsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
