Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Diadochkrigen fördes, såsom Beloch säger, [1]
med en ridderlighet som
förefaller helt modern, hvilket dock, efter hvad vi nu under
världskriget upplefva, ej har den betydelse som åsyftats.
Dess värre måste i detta loford öfver diadochtidens
ridderlighet äfven den restriktionen göras, att den ej framträdde
gentemot Filips och Alexanders familjer, oaktadt dessa stora
konungar lyftat Makedonien och grekiska namnet till maktens och ärans
högsta tinnar. Hela den kungliga familjen, både af man- och
kvinnokön, utrotades. Äfven de flesta af de nya konungarne
dogo en våldsam död. Förhållandet torde hafva varit att
soldaterna varit skäligen likgiltiga för frågorna om den ene eller
den andre generalen skulle blifva det stora Alexanderrikets herre
eller angående fördelningen af provinserna. Dessa frågor
framkallade ingen upphetsning, och då i de mot hvarandra uppställda
härarna stodo gamla vänner och vapenbröder, var det ju en
naturlig sak, att de visade hvarandra all den hänsyn som var
förenlig med krigets ändamål. Stundom gjorde de dock öppet
uppror. Så reste sig mot Antigonos hans galatiska legosoldater.
De blefvo besegrade, och Antigonos lät nedhugga dem till sista
man. [2] Äfven annorstädes gjorde sig legosoldaterna vid denna tid
kända för sin ljumhet och opålitlighet. I Karthago vågade man
ej värfva sådana till det antal, som verkligen behöfdes, och om
den ödesdigra kris, hvilken de beredde handelsstatens regering,
vittnar nogsamt första puniska krigets historia med dess efterspel.
Krigen mellan de grekiska republikerna fördes med mindre
skonsamhet. Hvar och en som föll i fiendens hand såldes som
slaf, om han ej kunde gifva lösepenning. I synnerhet etolerna
gjorde sig kända genom sådan krigföring.
Vid denna tid har blott sällan förekommit, att befolkningen i
en grekisk stad sålts till slafveri. Att en grekisk stad förstörts
af greker har knappast inträffat efter Thebes intagande genom
Alexander. Konungen öfverlät då åt sina grekiska bundsförvanter
att fälla domen. Den blef, att staden skulle jämnas med jorden,
och invånarne, mer än 30 tusen, bortfördes till Makedonien eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
