Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befolkningen genom vanan vid lägerlif. Slafvar och ruinerade fria
slogo sig tillsammans och bildade fullständiga röfvarband, om
hvilkas samhällsfarlighet det faktum vittnar, att under år 183
blott i Apulien 7 tusen människor måste dömas för stråtröfveri.
Denna landsbygdens förvildning ökades genom jordbrukets
undanträngande af boskapsskötsel, med hvilken näring följde en mängd
vilda herdeslafvar. För den italiske jordbrukaren var det ett
hotande varsel, att från Sicilien och Egypten brödsäd måste
importeras för att lifnära romerska folket. Befolkningsnumerären
sjönk. Uppgiften att 300 tusen italiker fallit i kriget antages ej
vara öfverdrifven. En fjärdedel af Roms befolkning hade
omkommit. Endast vid Cannæ föllo så många senatorer, att blott
genom en utomordentlig kreering af 177 nya senatorer ståndet
kunde bringas upp till normalantalet 300.
Många och svåra problem förelågo för de romerska
statsmännen : författningens reformering i öfverensstämmelse med den stora
statens kraf, latinarnes sammansmältning med romardömet, hela
Italiens latinisering, provinsernas ställning till det härskande
folket och slutligen medelklassens stödjande och stärkande. Allt
detta utgjorde stora uppgifter, på hvilka den framtida
utvecklingen berodde. Men för den närmaste framtiden förestodo nya
krig.
Konung Filip insåg för sent sin skuld i Hannibalskrigets
utgång. I krigets sista skede, då Hannibal i Afrika stod mot
Publius Scipio, understödde han i hemlighet Karthago, hvilket ej
blef obekant för romarne, om det ock kanske ej kunde bevisas.
Detta var ej glömdt, då romarne fingo nya anledningar att angripa
Filip.
Det är visserligen möjligt, att romarne efter Karthagos
besegrande vid Zama ej önskade utsträcka sitt välde åt öster utan
voro tillfreds, om de blott i Grekland och Afrika hade ofarliga
grannar. Det visade sig emellertid snart, att om detta varit
grundtanken i den romerska politiken, ett sådant program ej
kunde tillämpas. Förvecklingarna mellan de hellenistiska staterna
gjorde romarnes ingripande nödvändigt. Konungarne i
Makedonien och Asien, Filip och Antiochos, hade ingått ett förbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
