Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde sig oberoende. Betecknande för Roms stora namn är,
att satrapen i Medien Timarchos begärde och erhöll den romerska
senatens bekräftelse å sin själfständighetsförklaring. Bland
mängden af stater i det inre Asien var det två, som i sinom tid blefvo
för Rom farliga grannar, nämligen det politiska riket omkring
Svarta hafvet under Mithradates och det parthiska riket i fjärran
östern, som längre fram i tiden blef Roms jämngoda motståndare
och höll det romerska väldet under hela dess tillvaro i oaflåtlig
fruktan. Om ock hellenisk odling tidigare haft anhängare äfven
i de östligaste provinserna, så utöfvade dock partnernas rike på
dessa en stark dragningskraft genom återupplifvande af den forna
persiska tidens Mithrasdyrkan äfvensom af dess samhällsinrättningar
och militära bruk. Så blefvo Persien, Babylonien och Medien
för alltid skilda från det seleukidiska riket, och det nya
partherriket sträckte sig från Oxus och Hindukush ända till Tigris och
Arabiska öknen. Denna förändring i de inre asiatiska folkens
ställning utgör vändpunkten i forntidens historia. Efter det att
folkströmmen hittills gått från väster till öster, följer ett omslag
efter partherrikets uppkomst. Nu går folkströmmen från öster
till väster, och dess sista förgreningar hafva, för att bruka
Mommsens ord, sina ändpunkter i Alhambra vid Granada och i stora
moskén i Konstantinopel.
Men denna storartade maktutvidgning utöfvade en stark
återverkan på den segrande staten. Cato hade en gång uttalat
en undran, huru det skulle gå för Rom, när det ej hade någon
makt att frukta. Nu hade man kommit till den punkten.
Klarsynta och fosterlandsälskande män såsom den yngre Scipio
Africanus insågo, att djupt gående reformer voro på alla områden
nödvändiga. Den följande perioden af Roms historia får sin
prägel af dessa reformsträfvanden och de därmed förenade
striderna mellan aristokratien och folkpartiet. Det är de
ekonomiska och sociala förhållandena, som äro de dominerande i den
stora kris, som nu börjar och som ett århundrade senare leder
till det republikanska statsskickets undergång.
Om slafarbetets inverkan på det mindre jordbruket och det
fria bondeståndet har redan talats. Allteftersom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
