Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var den större delen af Italiens befolkning obenägen för en
aristokratisk restauration med dess befarade följd af ett nytt
skräckregemente.
Regeringens försök att gifva Sulla en efterträdare i befälet
mot Mithradates misslyckades fullständigt, såsom redan sagts.
Innan Sulla landade i Brundisium, hade han insändt en skrifvelse
till senaten, hvari han tillkännagaf jämte krigets afslutning och
resultat sin återkomst till Italien: han skulle respektera de åt
nyborgarne förlänade rättigheterna; straffdomar voro visserligen
nödvändiga, men de skulle ej träffa massorna utan ledarne. Men
regeringen ville ej veta af Sulla och vidtog starka rustningar.
Öfverlägsna härar stodo färdiga att gå till strids mot honom.
Visserligen förstärktes äfven Sullas här. Den längre fram så
betydande Pompejus förde till honom en här af tre legioner,
Crassus och många andra af aristokratiens män, som undkommit
demokraternas förföljelser, slöto sig äfven till honom. Sulla
besegrade de mot honom stående härarna, där de ej själfva
gingo öfver till honom, och nalkades Rom. Demokraternas
fältherre Marius den yngre blef slagen och tvungen att kasta sig
in i Praeneste. Han hann dock att gifva kommendanten i Rom
befallning att döda i staden befintliga hittills skonade män af
motpartiet, och till spillrorna af demokraternas här slöto sig de ännu
obesegrade samniterna. Då dessa ej kunde undsätta Praeneste,
drogo de till Rom för att åtminstone få släcka sin hämndtörst
eller, såsom en af dem yttrade, för att bli kvitt vargarna, som
beröfvat Italien dess frihet, måste de förstöra skogen, i hvilken
de hade sitt hem. Sulla skyndade till undsättning och vid den
Collinska porten stod den afgörande striden. Nu började den
hvita skräcken, som ej gaf efter för den demokratiska i
fasansfull grymhet. Sedan mördandet fortgått någon tid, framställdes
till Sulla den begäran, att han skulle bekantgöra namnen på
dem, hvilkas död han önskade, för att befria andra från
dödsfruktan. Så skedde. Nu offentliggjordes namnen å de i akt
förklarade (proskriberade). Deras antal uppgick slutligen till fyra
tusen sjuhundra, hvarjämte Sullas gunstlingar och verktyg på egen
hand af vinningslystnad eller andra egennyttiga bevekelsegrunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
