Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
censorernas befogenhet, är den politiska historiens uppgift att skildra.
Här må endast nämnas, att Sulla bibehöll de italiska städernas
borgare vid deras nyvunna fulla borgarrätt, hvarigenom han
slutgiltigt befästade Italiens politiska enhet, men han fråntog de
frigifna den dem medgifna oinskränkta rösträtten och afskaffade
de af Gracchus införda för statens finanser ruinerande
sädesutdelningarna. Han nedlade diktaturen år 79 och återgick till
privatlifvet. Efter hans plötsliga död följande år gaf sig
missnöjet genast till känna hos alla dem, som af olika grunder voro
fiender till den Sullanska författningen. Inbördes krig, där
konsul stod mot konsul, utbröt i Italien, och öppet framställdes
fordran på afskaffande af Sullas lagar och förordningar.
Visserligen lyckades det senaten att bli herre öfver oppositionen, om
ock med några eftergifter i fråga om sädesutdelningarna. Men
den allmänna ställningen var ytterst betänklig: Sertorius utbredde
sitt välde i Spanien, och sjöröfvarne organiserade sig såsom en
särskild stat, hvilken behärskade hela Medelhafvet och gjorde all
sjöfart osäker. Härtill kom, att Mithradates hotade med ett nytt
krig. Då konungen i Bithynien år 75 dog och i testamente
lämnade sitt rike åt romarne, hvarigenom dessa blefvo nära grannar
till det politiska riket, ansåg Mithradates sig hotad och förklarade
omedelbart krig. Med lysande framgång förde Lucius Lucullus
de romerska härarna mot både Mithradates och hans svärson
Tigranes i Armenien, till dess myteri inom hären och de romerska
penningmännens missnöje öfver fältherrens åtgöranden för att
hindra deras utpressningar tvungo honom att draga sig tillbaka,
hvarefter han genom penningmännens inflytande blef afsatt från
befälet år 67. Pompejus, som med den vidsträcktaste fullmakt
och omsorgsfullaste utrustning i ett några månaders fälttåg samma
år rensat hafvet från sjöröfvarne och intagit deras starka fästen
i Kilikien, beordrades att öfvertaga befälet mot Mithradates.
Han besegrade både denne och Tigranes, hvarefter han ordnade
förhållandena i Asien och utvidgade romarväldet med flera nya
provinser. I alla dessa krig hade slafvar i stor utsträckning
användts af de kämpande parterna, och slafhandeln hade tagit
ett uppsving, hvars like man i Medelhafsområdet hittills icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
