Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marcus Aurelius är stoikern på kejsartronen. I sina skrifter
följer han helt och hållet Epiktet. Äfven han betonar alla
människors samhörighet af naturen, och en rad af förordningar
utfärdades af honom till slafvarnes bästa. Af största betydelse
blef upptagandet af de stoiska lärorna på det rättsliga området.
Naturrätten får sitt uttryck i de juridiska författarnes arbeten och
i lagstiftningen, särskildt i pretorernas edikt, och nu framträder
i rättsutvecklingen sträfvandet att utjämna bestående ojämnheter
i den gällande rätten. Detta visar sig i arfsrätten:
inskränkningen i arfsbehörighet för ättlingar på kvinnolinjen (cognati) faller
bort, hustrun likställes med mannen. Framför allt framträder
det i erkännandet och fastställandet af en del mänskliga
rättigheter hos slafvarne. Juristerna veta mycket väl, att de befinna
sig i strid med ännu bestående åskådningar. De förklara ofta,
att de bestämmas af favor libertatis, begäret att gynna frihetens
sak. Huru kejsarne till och med Marcus Aurelius utvecklat
lagstiftningen till förmån för slafvarne, har ofvan sagts.
Med Septimius Severus börjar kejsarnes nära förbindelse med
de stora juristerna, hvilka i ledande ställning såsom
pretorian-prefekter verkade för en förbättring af slafvarnes läge. Nu talar
man om slafvens hustru (uxor), om hans äktenskap
(matrimonium). Familjebanden respekteras. Mor och barn skiljas ej åt,
ja, hela slaffamiljen skall dela samma rättsliga öde. Föreningar
af slafvar eller af slafvar och frigifna i ett hus fingo bildas och
erkändes såsom korporationer, särskildt såsom understöds- och
begrafningskassor.
I följd af de fredligare förhållandena under kejsartiden aftog
slafvarnes antal. I stället användes i stigande grad fria arbetare. I
städerna voro de olika yrkena oftast sammanslutna i korporationer,
som stodo under statens beskydd och voro juridiska personer.
Dessa korporationer omfattade både fria och frigifna.
Utöfningen af ett handtverk tyckes då ej hafva inneburit något
nedsättande, alldenstund man var angelägen att på grafstenen ej
blott namngifva detta utan äfven att afbilda till detsamma hörande
verktyg. Kejsarne gynnade det fria arbetet. Om Vespasianus
berättas det, att han till och med afböjde användandet af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
