Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfunnen maskin, emedan han ej ville beröfva småfolket
möjligheten till förtjänst. Ofta voro kejsarne själfva utgångna från
denna samhällsklass, såsom Maximus, son af en handtverkare,
Pertinax son af en virkeshandlare. Det fria arbetets utbredning
framgår också af de särskilda skatter, som pålades dem. Fria
voro medlemmarne i skeppargillena (navicularii), likaså skepparne
på Rhone och Saone. Fria voro äfven de, som tillhörde
bagar- och mjölnargillet, liksom arbetarne i vapenfabrikerna och
myntverket. Det antages, att äfven i de olika manufakturgrenarna
och i stenbrotten arbetarne voro fria män. Då slafvar här
omnämnas, måste man antaga, att de voro korporationernas eller
statens egendom. Det var dessa, som i kedjor arbetade i
bagerierna, manufakturerna och bergverken. Till dessa kommo de
till undergående af straff dömda. Af inskrifterna kan man äfven
följa det fria arbetets tillväxt och utbredning. Kunde man
fastställa den kronologiska ordningen i dessa inskrifter, skulle vi
sannolikt se, huru de fria och framför allt de frigifna stadigt
trängde undan slafvarne ur yrkena. Det fria arbetets förekomst
och utbredning visar sig äfven i det märkvärdiga Diokletianska
ediktet af år 301 rörande maximalprisen såväl å de vanliga
lifsmedlen och ett stort antal industrialster som ock å arbetslönerna
i en mängd af yrken, ej blott sådana som hörde till landtbruket
utan ock sådana, som rörde lärarnes och advokaternas verksamhet.
Men ovisshet råder såväl om den myntenhet som om det rymdmått,
efter hvilka priserna angifvas. Några bestämda slutsatser kunna
därför svårligen dragas rörande aflöningsförhållandena. Men den
allmänna nöden jämte statens behof af säkerställande af de
erforderliga inkomsterna och af de industrigrenars fortsatta
bedrifvande, som ansågos för den allmänna rörelsen särskildt
oundgängliga, föranledde regeringen att med ärftligt tvång binda
dessa korporationer, hvilkas medlemmar utan möjlighet att
undkomma med allt hvad de ägde och med sina personer skulle
ansvara för att statens kraf tillfredsställdes. I fiskaliskt intresse
hade arfstvånget införts äfven på många andra områden: såväl
rikets senat som städernas rådsherrar — dekurioner — voro
underkastade ärftligt tvång, och de senare måste son efter far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
