- Project Runeberg -  Slafveriet i forntiden /
119

(1915) [MARC] Author: Carl Lundberg - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillämpade. Dessa former voro tre: genom vindicta
(befrielsestafven), censu (genom anmälan med ägarens medgifvande till
skattskrifning), testamento. Denna sistnämnda form innebar, att
ägaren antingen uttryckligen förklarade såsom sin yttersta vilja, att
slafven efter hans död skulle vara fri, eller ock ålade
testamentstagaren såsom ett fideikommiss att gifva honom friheten. Hvar
och en af dessa former kräfde medverkan af medborgare eller
borgerlig myndighet och utgör en högtidlig rättsakt, likvärdig med ett
kontrakt. Det gafs äfven andra mera fria former, såsom
husbondens bref till slafven eller muntliga förklaring i andra personers
närvaro. Genom dessa förlänades slafven faktisk frihet, men
rättsligen medförde de en sämre ställning än deras, som frigifvits
enligt någon af de tre ofvan anförda formerna, om ock den
pretoriska billighetsrätten verkade utjämnande till förmån för dem, i
den händelse ägaren ångrat sig och skulle vilja återtaga den
myndighet, han frånträdt. Med afseende på de frigifnas borgerliga
ställning inträdde den förändring, att de, som erhållit friheten
enligt någon af de tre förutnämnda formerna, voro i och med
detsamma romerska borgare. Men slafveriets sociala fläck fanns kvar.
De voro icke ingenui (friborna); först deras sonsöner hafva sedan
gammalt räknats till dessa. Med frigifningen följde äfven rätten
till tre namn. Den nye borgaren antog sin förre herres
släktnamn (nomen) och förnamn (prænomen) och inträdde sålunda i
dennes ätt. Såsom tillnamn (cognomen) tog han ofta det namn,
hvarmed han förut benämnts af sin herre. Så hette Ciceros
frigifne slaf Tiro Marcus Tullius Tiro. Från Augustus’ tid
förlorade de rätten att till sitt namn lägga namnet på tribus,
sannolikt beröfvades de äfven rösträtt. Men frånsedt bestämmelserna
rörande formerna för frigifningen finnes ingen inskränkning
beträffande antalet slafvar, som fingo frigifvas. Laglig rätt att
ingå giftermål med någon af de fribornas klass fanns ej under
republikens tid.

Men förbindelserna mellan de frigifna och deras förra herrar
upphörde ej med frigifningen. Dessa senare äro nu patroni, till
hvilka de frigifna stå i klientförhällande. De härmed förenade
ömsesidiga förpliktelserna äro mera bestämda af allmän sed än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:23:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafveri/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free