Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
formliga lagbud. Den frigifne var skyldig att ägna patronus
jämte aktning och hörsamhet (officium och obsequium) vissa
personliga tjänster eller dagsverkan (operæ), samt att afstå till
honom en bestämd del af sina årliga inkomster. Patronus tillkom
också en viss arfsrätt efter den frigifne jämte förmynderskapsrätt,
hvilka förbehåll den frigifne måste under edlig förpliktelse lofva att
iakttaga; kanske har han ock måst afsäga sig rätten att ingå
giftermål. — Beträffande utöfningen af de frigifnas rösträtt, hade
den varit begränsad till de fyra stadstribus tillsammans med den
lösa befolkningen i Rom. Det demokratiska partiet gjorde
upprepade gånger försök att bereda dem rösträtt i alla 35 tribus,
men dessa försök misslyckades, och deras rösträtt förlorade all
betydelse, då blott en tribus bestämdes för dem och detta
genom lottning.
Kejsar Augustus fäste sin uppmärksamhet vid den rådande
osäkerheten i lagstiftningen rörande slafvarne och de frigifna.
Han såg, att frihet bortskänktes åt stora massor af slafvar utan
urskillning och utan noggrann pröfning, och att slafvar kommo
till Rom från alla delar af världen, upphöjda till värdighet af
romerska borgare. Han ansåg det därför såsom sin plikt att
gripa in, dels för att vidmakthålla slafveriet såsom en af
samhällets grundvalar, dels äfven i syfte att reglera frigifningarna och
tillse, att de skedde af aktningsvärda motiv, som skulle pröfvas
af särskilda kommissioner af högt ansedda män i både i Rom och
i landsorten. En rad af lagar stiftades direkt eller indirekt rörande
de frigifna. Så fråntog han slafägare under 20 år
frigifningsrätten. Han annullerade frigifningar, som skett för att bedraga
fordringsägarne. Han skapade en lägre klass af frigifna,
nämligen dediticii, sådana som under sin slaftid begått brott. De
utestängdes från borgarrätt och utvisades från Rom. Han
medgaf endast villkorlig befrielse för dem, som frigifvits före 30 års
ålder, och likställde dem med sådana, som frigifvits enligt den
friare formen för frigifning, lämnande dock utsikt för dem att
vinna fulla medborgerliga rättigheter. I vissa punkter inskränktes
de forna herrarnes rättigheter öfver de frigifna. Genom en annan
lag förbjöds att genom testamente frigifva mer än ett visst antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
