Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nöje. Samhörighetskänslan inom det vidsträckta och olikartade
kejsardömet kunde ej vara starkt utvecklad. Däremot var
fädernestaden för dess söner det egentliga fäderneslandet och såsom
sådant föremål för deras varmaste känslor, hvarför inga offer
voro för stora. Och betydande offer kräfdes af dessa dekurioner.
En af de förnämsta inkomstkällorna för kommunerna bestod i
de genom lag fastställda penningbelopp, som borde erläggas af
hvar och en, som tillträdde ett stadens ämbete, hvarjämte det
blef sed att dessutom utlofva en penningsumma för kommunalt
ändamål.
Dekurionerna voro framför allt stora godsägare och utgjorde
det rikaste ståndet. De frigifna åter kunde ej bekläda hvarken
ämbeten eller prästvärdigheter och drabbades därför ej heller af
den ofvannämnda beskattningen, oaktadt många både ville och
kunde bära dess bördor. Man fann en utväg genom upprättande
af augustalernas institut.
Tron på genier såsom öfverallt i naturen och i lifvet
framträdande otaliga hjälpande och beskyddande gudamakter är en
urgammal romersk föreställning, hvilken fortlefde ända in i den
kristna tiden. Den regerande kejsarens genius fick sin plats
jämte Roms sedan gammalt dyrkade genius. Kejsar Augustus
kunde därför utan att väcka anstöt anordna denna kult i själfva
Rom. Det var ganska naturligt, att i det allmänna
folkmedvetandet föreställningen om kejsarens genius öfvergick till
föreställningen, att denne själf var Roms skyddsgud. Föredömet
var redan gifvet i Orienten angående monarkernas
öfvermänsklighet, och i största utsträckning hade vida lägre stående
personligheter såsom Antonius och Sextus Pompejus fått åtnjuta
gudomliga ärebetygelser.
Kejsarkulten blef genom augustalernas institut vida utbredd i
hela den västra delen af det romerska riket, under det den ej
förekom i östern i denna form, utom där kolonier voro anlagda.
Särskildt de lägre samhällsklasserna kände en djup tacksamhet
mot den förste kejsaren för den fred, som han beredt världen,
och den trygghet, han förskaffade deras arbete. De augustaliska
sexmännen, utnämnda af dekurionerna, hade till åliggande att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
