Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på vissa tider förrätta offer åt Roms och kejsarens genier. De
valdes för ett år men kunde återväljas. Dessa sexmän utgjordes
företrädesvis af frigifna. De hade att för förtroendeuppdraget
till kommunens kassa erlägga en hedersafgift (summa honoraria)
och dessutom utlofva penninguppoffringar för något kommunalt
ändamål. Särskildt voro de förpliktade att bekosta de för
spelens hållande erforderliga utgifterna. De beredde sålunda åt sin
stads kassa stor lättnad. I stället fingo de åtnjuta en del af denna
samhällsklass högt skattade hederbevisningar. Senare tillkommo
med nya dynastier nya kollegier såsom augustales flaviales
efter Vespasianus.
Augustalinstitutionen har gjort riket stora tjänster, i det den
stärkt medelklassen i dess trohet mot Rom och närmat denna
klass till de högre stånden. Den dukade under för kristendomen
och den allmänna ekonomiska nöden under kejsardömets sista
tid. [1]
Den ofvan angifna från kejsar Augustus härrörande
lagstiftningen beträffande de frigifna har i sina grunddrag ägt bestånd
ej blott under den stora Antoninska tiden från Nerva till och
med Marcus Aurelius utan öfver hufvud under hela kejsartiden
och finnes bevarad äfven i kejsar Justinanus’ lagsamling under
det 6:e århundradet, om ock med tillägg af de rättslärdas
uttolkningar i en del enskilda fall. Lagstiftningen ger ett klart
uttryck åt kejsarens önskan att gynna förvärfvandet af frihet.
Också antog frigifvandet under 2:a århundradet betydande
dimensioner, såsom framgår af bevarade inskriptioner, och stod
påtagligen i öfverensstämmelse med den allmänna folkmeningen.
Nu medgafs det till och med landsortens städer samt alla
korporationer och gillen, som voro af staten erkända, att förläna åt sina
slafvar frihet. Någon gång gaf folkopinionen sig tillkänna på ett för
själfhärskarne mindre behagligt sätt, såsom vid de stora spelen,
där Roms skådespelslystna befolkning var samlad. Så blef Tiberius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
