Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvungen att frigifva en skådespelare, och detta blef ej en enstaka
tilldragelse. Marcus Aurelius måste vidtaga åtgärder mot dylika
manifestationer af folkviljan. Ett senatsbeslut utfärdades, som
förklarade hvarje sådan frigifning fullständigt ogiltig.
Emellertid fortgingo frigifningarna alltjämt. Många af
slafägarne hade kommit till den öfvertygelsen, att ställningen af
frigifven medförde för patronus de värdefullaste af de rättigheter
han förut åtnjutit såsom ägare, alldenstund den frigifne såsom
industriidkare eller köpman kunde utan hinder vinna rikedom,
hvaraf patronus fick sin goda andel. En sådan åskådning
understödde den allmänna tidsriktningen. Ofta köptes friheten på
annat sätt, nämligen genom slafvens egna besparingar (peculium).
Priset varierade efter slafvens värde eller ägarens snikenhet. Vid
ett tillfälle var det enligt en inskription 80 tusen sestertier (omkr.
16 tusen kronor). Det gällde en berömd läkare. Många herrar
spekulerade rentaf på slafvarnes begär att köpa sig fria. Men
ägaren var oförhindrad att återkalla ett gifvet löfte. Någon
rättslig åtgärd från den arme slafvens sida medgafs ej. Stundom
skänktes friheten för intet. Inskriptionernas framhållande af en
sådan frigifning till och med i fråga om kejsarens frigifna vittnar
tydligt om, att den sällan förekommit. En kejsare sådan som
Vespasianus, hvilken ej var nogräknad med afseende på
penningförvärfvets ursprung, var nog icke heller gifmild i fråga om sina
slafvar. Naturligt är, att en frigifven slaf i sin tur sörjde för att
hans föräldrar och barn blefvo fria.
Ofta frigåfvos slafvar efter att hafva varit lärare eller
pedagoger. Lärareståndet rekryterades i Rom ur de lägre stånden,
mestadels af frigifna. Äfven de berömdaste grammatici,
litteratörer eller filologer efter nutida språkbruk, ägnade sig åt
lärarekallet först sedan de misslyckats på andra banor. Några af dessa
lärare anställdes allt ifrån kejsar Antoninus Pius på det allmännas
bekostnad och erhöllo åtminstone i de större städerna en del
förmåner, såsom befrielse från de kommunala bördorna. Alla
åtnjöto sannolikt ett visst anseende. Suetonius omtalar, huru
grammatiken! Daphnis blifvit köpt för 700 tusen sestertier och
omedelbart därefter frigifvits. Pompejus var lika storslagen gentemot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
