Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kejsartidens sista århundraden intogs platsen af eunucker, hvilket är
ett betecknande symtom för det kejserliga hofvets fullständiga
orientalisering. De regerade i Konstantinopel och Ravenna mera
oinskränkt än Pallas och Narcissus i Rom på kejsar Claudius’ tid.
Nu voro de äfven rättsligen likställda med rikets högsta ämbetsmän.
Kristendomens förhållande till slafveriet är en fråga af det allra
största intresse. Det mäktiga omslag i den allmänna
uppfattningen rörande slafveriet och slafvarnes mänskliga rätt, som gaf
sig allt klarare uttryck uti kejsardömets lagstiftning, härrörde icke
från kristendomen utan från den hedniska filosofien. Men
allteftersom kristendomen utbredde sig, har de kristnas
kärleksverksamhet gjort sig gällande och helt visst vunnit många
proselyter. På kristna grafskrifter läsas ej sällan de enkla orden:
»Han lösköpte fångar.»
Det är en sådan kärleksverksamhet, som mäktigt tilltalat
hedningarne. Men de kristna kejsarnes lagstiftning är inhumanare
och grymmare än den förut gällande. De hedniska kejsarne
hade vid stränga straff förbjudit utsättande af barn. Kejsar
Konstantin tillstadde försäljande af de nyfödda barnen och
tillerkände hittebarn såsom slafvar åt dem, som upptagit dem,
allenast förbehållande föräldrarne rätten att återköpa dem. Kejsar
Theodosius den store upphäfde visserligen den konstantinska
förordningen, men den blef längre fram åter gällande. Äfven visade
den kristna kyrkan i frågor, som berörde henne själf, mindre
humanitet än hedendomen: asylrätten inskränktes till de kristna,
under det att judar, hedningar och kättare uteslötos — en
ofördragsamhet som alltid varit främmande för hedendomen.
Slafvarnes läge blef genom de kristna kejsarnes lagstiftning icke
förbättrad: kyrkan ej blott erkände slafveriet såsom en bestående
institution utan medgaf äfven de kyrkliga samfunden och de
andliga att äga slafvar, men den anbefallde frigifning såsom en
Gudi behaglig gärning, och biskoparne erhöllo rätt till frigifning
i kyrkan inför den kristna församlingen.
Den kristna förkunnelsen, i många fall en fortsättning af de
israelitiska profeternas maningsrop, hade alltifrån början vunnit
anhängare hufvudsakligast bland proletärernas massor, och dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
