Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke föreställa sig, att det är ett virtuosstycke,
endast tillkommet för att med våld fasthålla
läsarens uppmärksamhet. Tvärtom den oroliga gången
af händelsernas utveckling har sin förklaring i
Mariannes eget väsen. Det är en åldrad skönhets,
en f. d. baldrottnings nyckfulla hjärta, som
bestämmer berättelsens rytm. Författarinnan öfverraskar
oss, men hon är endast öfverraskande som lifvet
själf.
Ett liknande fall kan man iakttaga i »Herr
Arnes penningar». När Elsalill har hört de tre
bofvarnas samtal och vet, att Sir Archie är
mördaren, väntar man, att historien skall vara slut.
Intet annat kan ju återstå än, att Elsalill angifver
sin familjs och fostersysterns mördare. Men så sker
icke. Slutet fördröjes ytterligare, ty Elsalill älskar
Sir Archie, och hon kan icke förmå sig att angifva
honom. Denna Elsalills kärlek blir orsaken till
alla de följande uppträdena och särskildt till den
stämningsfulla scenen, då hon uppsöker Sir Archie
i källarsalen för att varna honom. Han
genomskådar, att hon redan angifvit honom och flyr,
bärande henne som sköld framför sig.
Man kan i Selma Lagerlöfs berättelser urskilja
flera olika manér. Hon har lärt af många olika
författare, och särskildt i förstlingsboken är det lätt
att spåra studiet af Shakespeare och Goethe, af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
