- Project Runeberg -  Selma Lagerlöf /
Manuskript

(1913) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Första manuskriptet av "En Herrgårdssägen".
Första manuskriptet av "En Herrgårdssägen".


Det var en skön höstdag häremot slutet av trettiotalet. På den tiden
fanns i Uppsala ett högt, gult tvåvåningshus, som stod underligt
ensamt på en liten äng, långt borta i en utkant av staden. Det
var ett rätt ruskigt och otrevligt hus, men det förskönades af
den massa vildvin, som växte där, och som på solsidan krälade
så högt uppför den gula väggen, att det t̶y̶c̶k̶t̶e̶s̶ ̶v̶i̶l̶j̶a̶ ̶t̶r̶ä̶n̶g̶a̶ ̶i̶n̶g̶e̶n̶o̶m̶ alldeles omramade
de tre fönstren i övervåningen.

I ett rum innanför ett av dessa inramade fönster satt en student
och drack sitt morgonkaffe. Han var en lång, vacker karl med
ett fint utseende. Håret bar han högt uppstruket ur pannan, det
krusade sig vackert, och en lugg ville beständigt välta ned mot ögonen.
Han var klädd i en bekväm och ledig dräkt, men var rätt elegant.

Han hade det fint i sitt rum, där fanns en god soffa, och stoppade
stolar, stort skrivbord och präktiga bokhyllor, men nästan inga
böcker.

Innan han hade hunnit dricka sitt kaffe, kom en student in till
honom. Det var en af helt annat slag, en liten, skulderbred karl,
satt och stark, ful, med stort ansikte, tunnt hår och grof hy.

”Du, Hede”, sade han, ”jag är kommen för att tala ett allvarligt ord
med dig.”

”Har du råkat ut för något tråkigt?”

”Ånej, inte jag”, sade den andre, ”det är väl snarare dig det gäller.” Han satt
tyst en stund och såg ned. ”Det är tusan så obehagligt att säga
det.”

”Låt det vara då,” föreslog Hede. Han hade blifvit skrattlysten
vid detta högtidliga allvar.

”Det är det, jag inte kan, nu längre”, sade gästen. ”Jag borde hafva
talat för länge sedan, men det passar sig illa för mig, förstår du.
Jag kan ej låta bli att tänka, att du sitter och säger till dig själf.
Den där Gustav Ålin, som är son till en af våra torpare, v̶̶i̶̶l̶̶l̶

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:23:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slagerlof/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free