Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den hade ej gömt sig, fastmer hade den krälat
upp på ett af blocken, som frosten sprängt ned
frän fjällväggen. Och strax nedanför den hvita
ormen såg han den ljusa kroppen af en flicka, som
låg och sof i det mjuka gräset Hon låg utan annat
täcke än några spindelväfstunna slöjor, just som
om hon kastat sig ned där efter att natten om hafva
lekt med i älfvedansen, men gräsets långa blad och
dess dallrande, fjunlätta blomvippor stodo högt
öfver den sofvande, så att Reor blott kunde skymta
kroppens mjuka linjer. Ej heller gick han närmare
för att se båttre. Men sin goda knif drog han ur
skidan och kastade den mellan flickan och
fjällväggen, så att den stålrädda jättedottern ej måtte
kunna fly in i berget, då hon vaknade.
Sedan stod han stilla i djupa tankar. Ett
visste han genast, att den tärnan, som sof där, ville
han äga; men ännu var han ej rätt ense med sig
själf, hur han skulle handla med henne.
Men då lyssnade han, som kände naturens
tungomål bättre än människornas, till den stora,
allvarliga skogen och det stränga berget. ’Se’,
sade de, ’åt dig, som älskar vildmarken, lämna
vi vår fagra dotter. Bättre passar hon dig än
slättens döttrar. Reor, är du värdig den ädlaste
gåfva?’
Då tackade han i sitt hjärta den stora väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
