Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyss, ned öfver Långforsmyren och upp i
skogshöjderna under Olofshättan.
Men lika fullt förblef det stilla och tyst i Stark
Ingmars stuga. Ingen rörde sig, ingen sade något,
det var som om ingen mäktade.
Stundom kunde man tro, att skräcken hade
utsläckt allt lif, stundom hörde man af ett häftigt
andetag, att det ändock fanns någon som lefde.
Men ingen rörde sig på länge, länge. Somliga
stodo upprätta, stödda mot väggarna, andra hade
sjunkit ned på bänkarna, de flesta lågo på golfvet
i ångestfull bön. Alla förblefvo orörliga, förlamade
af skräck.
Så gick timme efter timme, och under tiden
var det mången, som rannsakade sin själ, och beslöt,
att han ville lefva ett nytt lif, närmare Gud och
längre från hans fiender. Ty hvar och en af de
närvarande tänkte: Det är för något jag gjort, som
detta kommit öfver oss. Detta har skett för mina
synders skull. Jag hörde nog, hur de, som foro
förbi, ropade mig och hånade och skreko ut mitt
namn.
Men hvad Gertrud angår, tänkte hon endast:
Nu vet jag, att jag aldrig kan lefva skild från
Ingmar, utan alltid måste vara tillsammans med
honom för den trygghetens skull, som utgår från
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
