Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Eljas halft druckit ihjäl hennes broder Lill
Ingmar, lyfter hon först tyst ned gossen ur vagnen,
bär in honom i lillkammaren och söker upplifva
honom. När detta icke lyckas, går hon in till
mannen i storstugan, där denne sitter och äter
frukost, lägger handen på hans skuldra och säger:
»Det är Häst, att du gör dig ett godt mål, ty om
du supit ihjäl min bror, lär du allt få sämre kost
än hår på Ingmarsgården.»
En stark hederskänsla är också ett
genomgående drag hos dessa kärfva karaktärer, som så
envist fasthålla vid sin värdighet. Halfvor har en
gång varit berusad. Fästmön, Karin Ingmarsdotter,
slår därför upp med honom. »Du drager öfver
mig sådan skam,» säger han. Han blir först åter
glad, då Lill Ingmar räcker honom faderns gamla
klocka, som han bedt honom öfverlämna såsom ett
tecken på, att hans dotter gjort Halfvor orätt.
Det är sådana drag som göra dessa bönder
till praktiska samhällsindivider. Kloka och näriga
styra och ställa de på bästa sätt med sina ting
efter världslig lag och ordning. Men under
denna stråfva yta döljer sig en romantisk och
glödande idealism och en likgiltighet för världens
former, som erinra om urkristendomens hela anarki
och upprorslynne mot det, som är endast yttre,
form och lag. Vi se .det tydligast, om vi betrakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
