Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fått mer för mitt hö, jag, än far, och jag nöjer
mig ej med de små gräsgångna dikena som löpte
genom åkern på hans tid. Och en sanning är det,
att jag inte far så illa fram med skogen som far
och bränner ned den till svedjeland ... Men mig
frågar ingen till råds, och jag har ingenting att
bestämma öfver.
I alla fall är det märkvärdigt, hvad bekymmer
kunna kännas lätta att bära så här på morgonen,
nu skulle jag nästan kunna skratta åt alltsammans.
Och ändå år jag rädd för att det blir värre för
mig till hösten än någonsin. Om jag gör det jag
nu tänker på, kommer hvarken prosten eller
häradshöfdingen att skaka hand med mig på kyrkvallen
om söndagen, och det ha de ändå hållit i med
ända tills nu. Jag blir inte en gång invald i
fattigvårdsstyrelsen, och aldrig kan jag tänka på att bli
kyrkovärd.
Aldrig går det så lätt att tänka, som då man
går så där och följer plogen fåra upp och fåra ned.
Ensam är man, och ingenting är det, som förströr,
annat än kråkorna, som vandra fram öfver plöjslorna
och plocka efter mask. Karlen tyckte, att
tankarna tillkommo så lätt inne i hans hufvud,
som om någon hade hviskat dem i hans öra ...
Han tänkte, att om hans far lefvat nu skulle
han frågat honom om detta, såsom han brukat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
