Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
existens. Det är ju så, som det förekommer i den
vanliga folksagan, och det är också den vanligaste
form, hvari det uppträder i Selma Lagerlöfs
berättelser. I »En Herrgårdssägen» och ännu mer
i »Herr Arnes penningar» finnes knappt en sida,
där icke det öfvernaturliga direkt ingriper i
händelsernas gång. Den döda jungfrun glider vid sidan
om mördaren, står ständigt framför honom och
betraktar honom med sina brustna ögon. Hon
tager plats som diskerska på källaren i Marstrand,
för att brottet skall upptäckas. I »Antikrists Mirakier»
hopas slutligen underverken i en rent af oroande
grad. Det kan icke nekas att det öfvernaturligas
förekomst slutligen afskär alla verkliga konflikter.
Leken förstör verklighetens eget spel.
Men framförallt utgör naturen själf ett band
af dylika osynliga länkar, slungade ikring
människan. Selma Lagerlöfs hela diktning bäres af en
mäktig naturkänsla, och hennes människor lefva i
det innerligaste samförstånd med naturen. Typisk
för hennes naturuppfattning är sagan om Reor:
»En man hette Reor. Han var från Fuglekärr
i Svarteborgs socken och ansågs vara den bäste
skytten i häradet. Han blef döpt, då kung Olof
utrotade den gamla läran i Viken, och var sedan
en ifrig kristen. Han var friboren, men fattig,
vacker, men ej storväxt, stark, men blid. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
