Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denne Ingmar, hvilken i sitt väsen liksom
förkroppsligar den svenske bondens egenskaper. Det
djupaste draget i hans karaktär är hans rättskänsla.
Och denna rättskänsla får hos honom ett rent
religiöst uttryck. Att göra som Gud befallt, det är
hans högsta lag, människorna må sedan säga hvad
de vilja. Ingmarerna hafva alltid sökt att gå Guds
vägar. »Vi Ingmarer behöfva inte frukta människor,
vi skola bara gå Guds vägar.» Det är efter dylika
principer han handlar i sitt lifs stora strid. Brita
har dragit skam öfver Ingmarsgården. Ingmar
skulle vara i sin juridiska rätt att skilja sig från
henne. Hennes föräldrar hysa också denna uppfattning
och ämna sända henne till Amerika. Men
för Ingmar segrar kärleken och rättskänslan.
Det är icke svårt att se, huru det är från samma
stränga fordran, som hela den religiösa väckelsen
leder sina rötter. Begäret att lefva sitt eget lif
efter sina egna föreställningar utgör det bärande
draget. Detta kommer starkt fram vid det stora
bönemötet i missionshuset, som utgör själfva
brytningen i bygdens historia, och det går igen i
skildringen af alla de förnämsta personernas öden.
Dessa bönder, hvilka så högt älska den fäderneärfda
torfvan, föras slutligen af denna oändlighetskänsla
ut på det långa pilgrimståget till det heliga
landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
